Funderingar kring ny föreställning

Vi lever i ett rikt samhälle, rikt på kulturer, utryck och mångfald, ett samhälle med större acceptans och firande av våra skillnader än någonsin tidigare.

Ändå växer de krafter som vill splittra oss, som förespråkar enfald i stället för mångfald, som ställer gupp mot grupp, som vill se ett vi men inte dom, som spelar på rädsla och okunskap. Krafter som säger att allt kommer bli bra bara det inte vore för dom som inte ser ut som oss, som inte låter som oss, som inte tror som oss. De utlovar enkla lösningar på komplexa problem, de säger att de står på de svagas sida när de i själva verket bär upp de starkaste, de lovar att rensa upp i etablissemanget och korruptionen, men skor sig själva. De spelar på en knappt dold nationell rasism som ibland tillåts lysa fem i full dager.

Och vi spelar med i deras spel, köper deras formuleringar av problemen, samtidigt som vi fördömer och alienerar alla som följer dem.

Det kan inte vara den rätta vägen att gå.

Ur dessa tankar spirar clownen Sven när han stiger in på scenen Iklädd, clownäsa, folkdräkt och nyckelharpa är han essensen av svenskheten eller kanske dess antites?

Med humor och absurdism, publikinteraktion och musik bearbetas nationalism, rasism, svenskhet, rädsla och grupptillhörighet.

När vi skrattar åt trollen spricker dom.

När vi med humorns hjälp kan se det absurda i en situation ökar vår förståelse.

Föreställningen står fast förankrad i tron på alla människors lika värde, och är inte ute efter att förlöjliga någon, för att skratta åt någon eller en grupp är återigen att bygga murar att förstärka ett vi och ett dom.

De varmaste, de djupaste och mest befriande skratten kommer igenom igenkänning, genom medkänsla och inlevelse. Alla det som gör vård värld till en varmare och tryggare plats för alla.

Vist kan clownen vara vass och ibland hård i sin kritik eller frågeställningar men alltid mot makten, mot de med högre status, en clown slår aldrig nedåt.

PREMIÄR!!

Odysséen - en skärgårdskröns premiär 2/6 2018 © Ivan Monthan
Odysséen – en skärgårdskröns premiär 2/6 2018
© Ivan Monthan

Premiär för Odysséen – en skärgårdsskröna den 2/6 på Rimbostämman.
Stress och pepp i en härlig blandning!

Märkliga sammanträffanden

Ibland verkar allt hänga ihop på ett mystiskt vis!
Jag arbetar för närvarande intensivt med föreställningen Odysséen-en skärgårdsskröna.
Idén är att förflytta Homeros Odysséen till Roslagen och Östersjön under 1920talet.
Som utgångspunkt har jag självklart använt mig av Erland Lagerlöfs fantastiska översättning av Odysséen men också Albert Engströms Roslagsberättelser.

Men det är nu det börjar bli märkligt…
Det visar sig nämligen att Erland Lagerlöf gjorde sin översättning av Odysséen under åren 1906-1908 på ett pensionat i Grisslehamn!
och inte nog med det, där blev han också god vän med just Albert Engström!

Hur mycket de båda inspirerades av varandras konstnärliga gärning kan man bara spekulera i, men nu 110år senare gifter deras verk ihop sig till en enhet för första gången!

Tack!

Bidrag från Rosslagens Sparbanks Stiftelser
Bidrag från Rosslagens Sparbanks Stiftelser

Tack för stödet Roslagens Sparbaks Stiftelser!
Sven ligger i startgroparna och föreställningen börjar växa fram!
Detta skall bli spännande 🙂

Hur görs bebisar? – en föreställning blir till.

Hur görs bebisar? Teater MO
Hur görs bebisar? Teater MO

En ny föreställning skall skapas, och jag sitter i början av manusarbetet.
Utgångspunkten är Boken ”Hur görs bebisar?” av Corry Silverberg.

När jag först läste boken för min son kände jag direkt att detta var något jag ville göra dramatik av, sättet den beskriver hur ett barn blir till som inkluderar alla och helt lämnar ord som man, kvinna, kön utanför – kändes helt rätt.
Nu när alla rättigheter är ordnade och finansiering finns (tack till kulturrådet!)
kan arbetet äntligen börja ordentligt.
Som vanligt känner jag ett vist motstånd för att kasta mig in i det hela, jag har förberett mig under en längre tid, läst på, samlat material, bilder mm. Men nu är det alltså dags…

När jag skriver sker det mycket visuellt, jag ser vad som händer framför mig, scenbilden, vart personerna är, hur dom rör sig, jag ser det som bilder som en film framför mig. En bild/film som jag sedan skall fånga i ord.

Så önska mig lycka till för nu börjar det…